Fan säger jag känner mig lagom kvävd. Förstår att folk kanske inte förstår sig på mina följd bakslag efter min opration. Eller att folk kanske är över beskydande över en men, Att jag spyr upp maten, kräker kommer bli trött, skiter löst eller måste lägga mig tidigt en dag och inte en annan dag. Det är något jag måste leva med av resten av mitt liv. Att jag fiser att jag rapar med. Jag klarar mig, och jag måste testa allt nu för känna igen alla dessa symtom. De är ju 3 veckor sen min opration och testar jag inte nu när ska jag göra det. Jag säger inte att folk inte ska fråga va kan du äta eller du kanske inte ska göra så. Jag vet lika lite som DU vad jag kan göra och inte äta efter denna opration. Jag måste testa mig fram med allt, de kanske går bra en gång och 3 andra gånger går de inte alls. Men jag måste själv få av göra vad jag vill och inte vill. De inte er uppgift. Just nu kan jag ibland känna mig som en jävla bebis. och känna paniken av alla dessa jävla frågor alla ställer till en. För jag kan inte svara på dem. De kan vara bra ena stunden och slå över den andra stunden till något sämre. Det är något jag verkligen lärt mig själv idag. Kan må super bra, eller helt plötsligt stå och spy upp maten. Och de inget jag kan föruse. Och de va för min mage inte ville ha den maten jag åt och inte för något annat, De är väl klart man blir trött och behöver sova efter en sådan sak. Men jag måste få testa själv. De saker jag vet jag inte kan äta de talar jag om. Men mer kan jag verkligen inte göra för er. Men snälla jag ber låt mig själv få av göra vad jag klarar och inte klarar de jag som får ta stryken inte du. /S