2014-03-20

publicerat i Allmänt;
För ett halvårsen längtade jag efter att jag skulle bli mamma på "Riktigt" och inte då trodde jag att jag skulle bli en ängla mamma och nu ett halvår senare sitta fundera på vad för blommor jag ska köpa till mineslunden och aldra minst när jag ska tillbaka till jobbet.
Visa dagar är tuffa mer en andra idag är en dag som får en att ha ont i sitt hjärta de svider och saknaden efter min flicka är stor.
För två dagar sedan landa vi hemma i sverige efter varit i varmare delar för att bara få vara. Där nere gjorde inte smärtan lika ont som den gör här hemma.
De gör ont i mitt hjärta så de skriker var gång jag måste ringa och tala om varför jag går hemma eller om man träffar någon som vill veta om min flicka.
Sår som inte går att läka helt känns det som.
Inte fan blir de bättre av att de är gråt ute var är solen man ska längta efter som psykolgen sa till mig igår.
Jag vet att jag har tagit avstånd från folk men jag kan säga man orkar inte berätta för alla om de.
Man vill inte dra upp smärtan varje dag.
Även om den kommer ändå.
 
Vi hade en helt underbar resa vi njöt tillsammans och hade de jätte bra.
Kan säga jag har blivit nykär igen.
 
Att växa som människa är rätt coolt de något jag inser jag gjort.
Jag anser små bråk är onödigt och de finns så mycket annat att ta vara på än att bli sur för små saker.
Livet är så kort oberäkligt och skört nog så varför lägga ner en massa tid för onödigt gnabb.
Helt enkelt vi alla tycker inte lika om saker ser inte livet på samma sak och så får de helt enkelt vara.
Man kan bli arg och de har man rätt till men man måste kunna släppa de med och inte hålla på att ta upp de hela tiden så är livets gång.
Livet kan lika snabbt gå upp som de kan gå ner.
 
De finns som sagt många spel pjäser i livet visa måste man ta för att växa som människa vara rädd om sitt liv och inse man ska kunna njuta.
 
Jag själv har lärt mig mycket från de tuffa spelen att inte ta saker förgivet att inte räkna med för mycket.
Livet kommer som de gör man kan inte göra något för att de ska gå på ett vist vis de bara så att slumpen måste få avgöra det.
 
Men en sak vet jag och de är i mitt tuffa spel har jag träffat min bästa  vän min stora kärlek.
Tillsammans fick vi en dotter som ingen i hela världen kan ta i från oss även om vi inte kan visa världen henne eller få lära henne allt vi kan.
Men hon kommer alltid finnas i våra hjärtan på våra kroppar eftersom vi båda har hennes hand fot och namn in tatuerade på oss, i våra förlovningsringar finns hennes födelsedag.
På de sätt kan vi verkligen känna att hon finns med oss på de sätt blir hon inte bortglömd eller gömd.
även hon ska få ta sin plats på något sätt.
 
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, ta och duscha och sedan åka köpa de dära blommorna tända ett ljus för min Prinsessa.
 
/S

Kommentera inlägget här :