sofisresa

Idag gick vi in i v 29 (28+0) 

Idag fick vi veta bebisen låg med huvudet ner och benen upp förstod den lå på annat sätt då rörelsen känns på annat sätt.

Läkaren ska vi få träffa några gånger och både jag och Mats gilla henne jätte mycket så himla bra tyckte jag...

Slänger in min favorit bild just nu.

Smärtan i mitt hjärta är under kontroll.

Idag ska vi till specen och se vår bebis. Är inne i satans veckan nu... 4 dagar tills måndag passerar vi den går allt bra. Haft bra dagar fram tills idag ångest på hög nivå smärta sorg panik kväver mig nästan... Låt de bli lättare låt folk slippa denna smärtan...

Behöver sysselsätta mig men hur?

Vill göra julpynt som inte är så himla dyrt måste ta mig en funderare. 

Ibland undrar man vad livet vill med en.

Hur mycket människor ska utstå...

Ja de inte lätt.

Bjuder på en magbild.

/S 

Min älskade underbara sambo gick in i en leksaks affär och köpte mig gosedjuret Olof från filmen Frost till mig, han viste jag ville ha den till vilket pris som helst.

Den ger mig trygghet precis som ett litet barn får av sitt när de små, de kanske är sjukt löjligt men inte för mig, jag var villig att testa allt för att få min sömn tillbaka för att kunna få mitt li. Tillbaka . 

Många gånger vill jag känna mig liten igen hör en "vuxens röst" säga de blir bra klappa mig på kinden bädda om mig och veta nästa dag blir super bra. 

Men i stället för mig viste jag att jag närma mig djävulsdagen, den veckan vi förlorade Tea i då jag befann mig i v 28+4 alltså 4 dagar in i v 29.  Jag hade passerat mer en hälften jag trodde då att sånt hände ingen. Men denna gång ligger skräcken som en ny inspelad skräckfilm och trycker i ens huvud de ska säga hjärtat slår inte... 

Inte nog man ska orka gå igenom alla gravidfaser alla gravida gör så ska man stå ut med folks spydiga jävla kommentarer om att man väntar barn igen.

Ärligt talat, ni som tycker de värkar skit lätt att bli gravid "igen" efter mist ett barn, ni får gärna må som jag gör. Ena stunden stor gråter du, andra stunden tror du alla ska dö, sen helt plötsligt är du så jävla lycklig man fick chansen igen att få bära en bebis till i magen.

Jag vet inte hur många gånger jag försökt förklara hur de känns att mista ett barn. Men tänk dig du åker till förlossningen som vem som helst som är gravid, de ska leta efter din bebis hjärtljud och där inne blir de tyst. Du får gå till ultraljudsrummet lägga dig på britsen de är en 5-6 personer i rummet alla utom du och din sambo förstår att bebisen är död. Läkaren gör ultraljudet och säger de finns tyvärr inget hjärtljud. Den känslan som kommer när du får detta besked går verkligen inte att förstå. Du har lust att ta en kniv och skära upp hela sin mage för att få ut de. Inte nog med de så ska du ringa alla dina anhöriga och ge detta besked, jag mins än idag mitt samtal till min bästa vän Camilla, hon är på jobbet när jag ringer och jag säger min bebis är död..... Hennes svar vad säger du, min bebis är död.... Tystnad....

Eller samtalet hem till mina föräldrar, min röst håller inte när jag ringer dem.... De ända jag får ur mig är skrik av smärta och orden min bebis är död.... Och jag vill inte mer.... Mins mina föräldrar säger vi kommer upp till dig och Mats vi är hos er om 2-3 timmar beror på trafiken. Den tiden innan anhöriga kommer till oss känns som hundra år. Och de ända jag vill ha tröst av är mamma, Mats och mina föräldras hund Picasso så ute på förlossningens parkering i Jönköping står jag gråtandes och får tröst av den lurvigaste hund som finns. Men den kärlek han gav då betydde allt för mig. 

Jag viste då att de skulle bli tufft, vi skulle ju faktiskt bli föräldrar till ett barn, men de var ett barn vi inre fick ta med oss hem.

Två dagar efter Teas födsel försöker jag ut och gå lite i väntrummet på förlossningen, då får jag panik där sitter en höggravid kvinna med sin man och väntar på att få komma in. Ett problem, jag känner denna kvinnan vi läste till undreskötterska tillsammans här i Jönköping, mina kommentarer är väl inget en blivande mamma vill höra. Åååå va kul att du ska ha barn, hon bara ja verkligen, hon bara har du fått barn? Jag svarade något som var och är självklart för mig, ja en flicka fast hon är död, dog i magen liksom. Men jag hoppas de går bättre för dig. Men de va kul att ses. Den paniken hon gav mig i sin blick är något jag aldrig heller glömmer för jag gick sen och skämdes.

En idag skäms jag över de mötet.

Men tänk dig för innan du uttrycker dig till någon som mist ett barn....

/S

Idag gick Mats och jag en sväng på stan och köpte två nya nallar till vår busunge 

Så kär jag är i dem.

/S 

Hur ska man hantera detta? 

Hur lurar man huvudet?

På tal om något annat hade vi lite vänner på ur go mat igår med riktigt trevligt sällskap.

Och en av Mats vänner hade köpt en ur söt boddy till plutten som jag är kär i. 

Hur söt är de inte när en kille kommer med ett paket med en boddy i. Jag kan inte mer en säga hur glad jag blev av den.

Idag kom detta armbandet som jag beställde för skänka pengar till barncancerfonden föra månaden. Har så svårt att se barn må dåligt.

Igår kom de ett paket från lekmer med lite blandat till mig och plutten.

I måndags testade jag mina nya nagelak super nöjd, jajo kanske äger lite många lack men de så underbart att ha massa färger att måla i känner mig som vanliga Sofi när jag målar dem. De är de ända jag orkar bry mig om. Och vill de ska se bra ut. 

Jag blir ledsen så de finns ingen tröst jag saknar Tea som om de fattas något i mitt liv. Orolig över lillsyskonet i magen att de ska hända de något. De gör ont. 

Varför går min nya graviditet så sagts? 

Och alla andras super fort.

Är de för våran längtan är större? För vi vet att man kan förlora den bebisen i magen fortare en man kan tro?

För ett årsedan hade jag aldrig en tanke på de sättet att vi skulle förlora Tea i magen så sen/tidigt eller vad man vill kalla de. 

Denna gången vet jag vad som kan hända i en graviditet. 

Denna gång vet jag att de finns ingen genväg till något.

Och att en person som inte mist ett barn kan förstå fullt ut ens sorg smärta ångest panik.

Att vara gravid är inte lätt inte en dans på rosor. Men efter de som har hänt känns de som man håller på klätra bland klippor man blöder hela tiden till man nått i sitt mål? 

Fast når man sitt mål denna gång?

Hur många gånger har inte jag velat sova vakna upp i februari så finns vår bebis där redan.

Den tanken är där ungefär minst en gång om dagen.

Jag längtar så efter vår bebis, längtar att få tala om för den om Tea. Att jag äntligen får visa upp mitt barn som alla andra, köra min vagn jag valt, få puss och tala om för mitt barn hur mycket jag älskar de.

/S 

Trodde faktiskt inte man kunde både älska dig och din ängla storasyster lika mycket, att ett hjärta kunde slå så mycket för någon på detta sätt.

Jag viste man kunde älska den man lever med men två personer till som fångat ens hjärta.

Vi har börjat fundera på när du kommer till oss. Blir du en februari eller kommer du innan och i så fall när?

De så spännande att få se vem du kommer likna.

Kommer du få pappas helt underbara ögon?

Eller min kreativa sida.?

Allt är spännande fullt ut.

Vi längtar så himla mycket efter dig. 

Även jag börjar hoppas tro på de ska gå vägar denna gång. 

Att vår plutt nu ska få följa med oss hem. 

Spännande är det verkligen.

/S 

/ S

Du får fråga vad du vill. 

/ S 

Låt de två v gå fort låt resten av graviditeten gå fort längtar så efter vår bebis den smärtan sorgen längtan glädjen går inte att beskriva i ord.

Igår va de en tårarnas dag, eller de varit en tuff helg allmänt de känns i hela mitt hjärta att de varit jobbigt. Igår kväll var vi i våran lilla kyrka så läste de upp Teas namn tårarna bara rann då liksom när de prata om att den dödahafe tillfört så mycket glädje när den leet, men hon fick ju aldrig le. Fy de va jobbigt.

Där efter blev de våran lilla runda på kyrkogården vi tände ljus på tre ställen hos en gammal faster till svärmor sedan på minneslunden för Tea, hon fick även en speciall beställd blomma från min favorit butik från Helsingborg, stod en stund prata med henne. Sen gick vi till min sambos mormors grav prata med henne och tände ljus hos henne. I lördags var vi hos min farmor och farfar, på något sätt känns de bra att veta Tea är hos två av de bästa jag haft i mitt liv och två av de bästa min sambo haft i sitt liv. Bättre människor kan inte passa henne åt oss. 

Sen tände jag ett elektriskt ljus för alla ängla barn på svenska kyrkans hemsida.

Och blomma och ljus hos Tea....

Att den butiken kunde ha lite fint som kunde pryda vårt hem.

Igår hade jag Sanna här på tjej kväll, vi åt kex och ost super mysigt. Så kul att träffa henne. Hon hade paket med sig till mig.

Och fick detta 

Snart börjar sista avsnittet av hela Sverige bakar ska bli spännande att se de i kväll.

Sen ska jag lägga mig då jag oftast har dåliga dagar sover jag dåligt på nätterna och ligger vaken massa och känner saknaden efter Tea och oron att något ska hända vår nya bebis något. Men vi va hos en av mina favorit läkare idag jätte skönt då hon är så lugnande och kunde få mig må bättre. 

Hon visa att bebisen mådde jätte bra.

Nu ska jag kolla vidare på tv. 

/S 

Har många tankar kring förlossningen hur den ska gå och så. Sen längtar jag så efter bebisen.

Mitt i min glädje ser jag många få missfall de gör ont i mitt hjärta att se så många människors drömmar gå i kras, men även se dem som verkligen inte kan få barn de känns i mitt hjärta skulle vilja lindra allas smärta kunna få dem må bra i detta.

Många är ju gravida just nu. Tycker inte folk måste glädjas åt vi ska få en bebis folk får tycka de fuskigt orättvist för mig får man tycka detta. För innan jag blev gravid igen kände jag just så, jag kunde inte glädjas av att folk fick barn eller skulle få barn. Jag förstår smärtan i deras hjärta. För mig är de ok att jag är de svarta fåret man ha svårt att glädjas åt.

För en gång skull vågar jag tro på denna graviditet, vågar tro att de ska komma en bebis att vi verkligen ska bli mamma och pappa igen fast nu få behålla vår bebis. Jag är inte lika rädd för de ska gå fel längre. Nu har vi passerat 182 dagar vi har 98 vi är i v 26+0 nu de blir mer och mer säkert om bebisen skulle komma nu. 

Vi båda börjar känna oss säkra på de ska gå bra denna gången. 

/S  

Jag har haft lite värkar och de är rätt jobbigt.

Nu har nedräkningen på börjats 1 för bebisen ska komma som jag längtar så efter men 2  för att ta sista sprutan på ett tag har 100 dagar kvar av graviditeten men sen efter bebisen ska jag hålla på dem i 14dagar extra jag är rätt sönder stucken tårarna rinner var gång jag ska ta den men sen tänker jag den räddar livet på både mig och bebisen. Och de är något av de viktigaste som finns inga fler blodproppar inte hos mig och absolut inte på min bebis heller. Den och min sambo är allt för mig.

Jag saknar jobba jag saknar att vara viktig för någon. Jag går hemma och inte har något att göra mer en skydda min bebis från allt som kan hända. 

Jag längtar så efter min bebis ....

Längtar få pussa den hålla den och kunna tala om för den hur mycket jag älskar den <3

/S 

Då inser man att så många man umgåtts med inte vill umgås med någon när man hamnar i svåra kriser i sitt liv. 

Och vänner växer ju inte på träd men de försvinner otroligt fort ifrån en när man är med om något som inte passar in. 

Jag är inte den jag var för två år sedan, jag har insätt att inte samma saker är viktigt för mig längre.

Är de så jobbigt att umgås med någon i sorg?

Är de inte då en människa behöver sina vänner mer en någonsin?

Nu när man är gravid igen så kommer tankarna igen om ensamhet utan för värdelös.

Så känner jag verkligen nu.

Vad är vänskap??

De känns som man inte riktigt vaknat idag... Men hoppas på en bättre roligare dag imorgon .

Igår blev de bakning på eftermiddagen de blev choklad muffins riktigt goda blev dem. Ibland önska man att man fick fika besök som kunde komma äta upp de.

Idag blev de lite mat hos svärföräldrarna för sedan åka till min prinssesa hade köpt en gravdekoration till henne.

Du finns i mitt hjärta alltid. Du är min fina prinssesa.

Föra veckan satt jag vid en köp och säljsida på FB och hitta detta.

Mats va inte hemma när jag köpte de, tidigt på morgonen hade han pratat om en dröm om kläder plutten skulle ha på sig. Men jag tänkte inte mer på detta, sen när han kon hem sa jag, att jag hade köpt en sak till plutten och skulle visa honom. Han bara de var exakt  såna kläder jag hade drömt om. Så han var riktigt glad att jag köpte. Nu äntligen finns de i vårat hem. 

Lyckan går inte att beskriva när man prickar rätt.

Börjat fundera på vad vill ni läsa om? Sätt att ni är några som läser min blogg men vad vill ni veta om? 

/S 

Pluttens hjärta slog fint idag 150va hjärtslagen på.

Magen var 25cm

Livmodern ligger där den ska ligga.

Mina blodprov va bra (dock svår stucken pog av jag legat inne mer en vanligt)

Lite lågt blodtryck men vad gör de så länge min bebis mår bra.

Så de bra. Har varje vecka kontroll där nu och får komma när jag vill om jag är orolig.

Mycket tryckt och skönt.

Idag  kom ytterligare några av mina paket jag beställt 

Två mössor till kom till plutten.

Vi va en snabbis på Ikea idag och köpte en hylla som ska sättas upp här hemma. Vi köpte även en sak till skötbordet så man kan ha lite förvaring på sidorna mycket nöjd med dem

Hyllan kommer med upp med tiden.

Jag börjar vänja mig lite mer och mer att de verkligen kommer en bebis denna gången något som kommer bli super mysigt.

/S 

Sedan lämna prover, ska bli spännande och se om de kan ta prover på mig då jag är svår stucken i vanliga fall men nu är jag sönderstuken sen sjukhus vistelsen. Men de ska gå bra hoppas jag.

De brukar få ett försök, för de finns inget värre en när de gräver efter blodkärl på en.

Igår så bestämde jag mig för köpa hen hylla att sätta upp i sovrummet till bebisen. Där de kan finnas saker till den. Jag måste nog mentalt förbereda mig på att de kommer en bebis om 14v. Och att jag hinner vänja mig med den tanken.

Jag börjar mer och mer inse själv denna graviditet kommer gå bra. Den känns på ett helt annat sätt än den föra. 

Nu mera älskar jag bebisens rörelser jag njuter verkligen av dem. Föra gången tyckte jag de va obehagligt.

Nu har jag börjat prata med magen och kan känna den flytta sig mer och mer, plus magen växer för varje vecka nu. Mysigt värre.

De funkar rätt bra med sprutorna nu mera med även om jag blir jätte blå av dem.

Men den som väntar på något gott väntar aldrig förlänger. 

Men ibland måste jag erkänna de svårt att se ett ljus i detta men jag försöker och jobbar hårt med mig själv. 

Njuter av mitt liv så gott jag kan /S