sofisresa

Vi va på ultraljud och de säger bebisen är liten...

Den känslan går inte att beskriva ...

Mina tankar inte igen inte förlora en bebis till.

Men efter fler undersökningar fick vi som besked att bebisen mår bra hjärtat slog fint navelsträngen va bra och de fanns gott om vatten....

Men jag kan säga de att de går inte en sekund utan att jag är rädd just nu... Jag vill tiden ska gå fort nu...

Är i v 30+1

Men mitt hjärta vill min bebis ska må bra i te vara dålig de fixar jag inte...

En rädsla finns där...

Låt mina sista 10 v gå super fort låt de gå bra denna gången....

Jag längtar så efter min bebis i magen....

/ S

De lite kul lite skämmande man hoppas allt ser bra ut.

Till helgen kommer mina föräldrar, ska ha mys dag med mamma på lördag något jag kommer uppskatta till hundra. Kommer inte träffa de till jul eller så mycket fören bebisen kommer. 

De bäst så, vill va nära mina läkare och mitt hem nu och inte på vift man vet ju aldrig när bebisen ska komma.

Har pysslat lite här hemma, försökt använda mig av de som finns hemma och inte köpa nytt hela tiden för göra pyssel...

Tar man av de man har hemma kostar de inget och man kan få de riktigt fint...

Både jag och sambon tyckte de blev riktigt bra...

/ S

Ska vi få en levande bebis nu? 

Eller hur blir de...

Mina tankar går runt... Orkar man med de en gång till?

Vill tiden ska gå fort denna smärta ångest är tuff just nu...

Snart har vi passerat en vecka till. Då är vi en vecka närmre...

På torsdag går jag in i 31 (30+0) de är å rätt håll men funderingarna finns där hela tiden. 

Mitt hjärta är delat inser jag saknar min Tea mer en någonsin nu...

Lika mycket längtar jag efter denna bebisen...

Nu är snart november över och in i december....

Men tankarna snurrar jag kan inte tänka klart längre...

Jag lägger många timmar på bara orkar med dagen....

Jag undrar många gånger om folk förstår ens smärta, ens saknad...

Helt ärligt tror jag inte det... Så dumma idiotiska saker folk säger de sårar en...

Mins när jag precis berättat för alla att Tea hade dött, då kom kommentarerna 

- de va inte meningen nu att du skulle få en bebis

- på de igen, bara att glömma de.

- åååå du jag delar samma känsla för jag fick missfall i v 5.

- de ju sånt som händer. Ni får försöka igen ju...

Ärligt talat hur tror ni de känns att få höra dessa saker när du precis förlorat ett barn.

Du står inför att begrava ditt barn...

De ej roliga. Saker att höra.

Eller nu när man är gravid.

- de va ju tur de blev gravid så snabbt igen.

-släpp de gammal du ska ju få en ny bebis nu ju.

- du måste se positivt och inte negativt i denna graviditet ...

Jag är super lycklig för vara gravid igen... Men min oro är större en de som aldrig mist ett barn...

Jag går med ständig panik att inte få hem denna bebis heller att ska behöva besöka kyrkogården för två barn..

När till och med läkare psykologer säger till mig de spelar ingen roll hur många gånger vi säger till dig att denna gången går de bra. För din känsla kan ingen styra just nu inte ens du själv för en du fått de bevistat att de blir så som de säger.

Sen får man tycka jag är hur konstig som helst de skiter jag i men de hur jag känner mår och hur mina rädslor är... Inte era så länge man inte varit med om samma sak kan man aldrig sätta sig in hur de känns.

/S 

För de just de jag gör just nu känner mig trasig.

Så många tankar känslor som inte går att styra.

Samtidigt jag längtar så efter våran bebis i magen är rädslan och ångesten stor för att mista denna bebis med. Ja jo jag gått längre en föra gången. Men en som inte mist ett barn kan inte förstå ens känsla eller ångest. 

I onsdags kunde jag inte ens gå upp tårarna rann exakt hela dagen och tog aldrig stopp och de dagar är fruktansvärt jobbiga att vända.

De som tycker man ska tänka positivt se de ljust och inte tänka på de ni kan slänga er i väggen. För detta är något man inte styr över eller har kontroll över liksom.

Lite bilder om graviditeten.

/S

Börjat fundera på vad man önskar sig av alla till bebisen.

Av svärföräldrarna önskar vi oss ett fårskinn.

Av Mats bror och hans sambo önskar vi oss denna kanin 

Nu i veckan la mitt favorit konto på instagram ut denna elefant att denna person köpt den till sin dotter, och jag fick värsta ha behov av den så den fick med flytta hem till oss. 

Kanske knäpp men de får jag allt vara de får mig att må riktigt bra.

/S

Idag gick vi in i v 29 (28+0) 

Idag fick vi veta bebisen låg med huvudet ner och benen upp förstod den lå på annat sätt då rörelsen känns på annat sätt.

Läkaren ska vi få träffa några gånger och både jag och Mats gilla henne jätte mycket så himla bra tyckte jag...

Slänger in min favorit bild just nu.

Smärtan i mitt hjärta är under kontroll.

Idag ska vi till specen och se vår bebis. Är inne i satans veckan nu... 4 dagar tills måndag passerar vi den går allt bra. Haft bra dagar fram tills idag ångest på hög nivå smärta sorg panik kväver mig nästan... Låt de bli lättare låt folk slippa denna smärtan...

Behöver sysselsätta mig men hur?

Vill göra julpynt som inte är så himla dyrt måste ta mig en funderare. 

Ibland undrar man vad livet vill med en.

Hur mycket människor ska utstå...

Ja de inte lätt.

Bjuder på en magbild.

/S 

Min älskade underbara sambo gick in i en leksaks affär och köpte mig gosedjuret Olof från filmen Frost till mig, han viste jag ville ha den till vilket pris som helst.

Den ger mig trygghet precis som ett litet barn får av sitt när de små, de kanske är sjukt löjligt men inte för mig, jag var villig att testa allt för att få min sömn tillbaka för att kunna få mitt li. Tillbaka . 

Många gånger vill jag känna mig liten igen hör en "vuxens röst" säga de blir bra klappa mig på kinden bädda om mig och veta nästa dag blir super bra. 

Men i stället för mig viste jag att jag närma mig djävulsdagen, den veckan vi förlorade Tea i då jag befann mig i v 28+4 alltså 4 dagar in i v 29.  Jag hade passerat mer en hälften jag trodde då att sånt hände ingen. Men denna gång ligger skräcken som en ny inspelad skräckfilm och trycker i ens huvud de ska säga hjärtat slår inte... 

Inte nog man ska orka gå igenom alla gravidfaser alla gravida gör så ska man stå ut med folks spydiga jävla kommentarer om att man väntar barn igen.

Ärligt talat, ni som tycker de värkar skit lätt att bli gravid "igen" efter mist ett barn, ni får gärna må som jag gör. Ena stunden stor gråter du, andra stunden tror du alla ska dö, sen helt plötsligt är du så jävla lycklig man fick chansen igen att få bära en bebis till i magen.

Jag vet inte hur många gånger jag försökt förklara hur de känns att mista ett barn. Men tänk dig du åker till förlossningen som vem som helst som är gravid, de ska leta efter din bebis hjärtljud och där inne blir de tyst. Du får gå till ultraljudsrummet lägga dig på britsen de är en 5-6 personer i rummet alla utom du och din sambo förstår att bebisen är död. Läkaren gör ultraljudet och säger de finns tyvärr inget hjärtljud. Den känslan som kommer när du får detta besked går verkligen inte att förstå. Du har lust att ta en kniv och skära upp hela sin mage för att få ut de. Inte nog med de så ska du ringa alla dina anhöriga och ge detta besked, jag mins än idag mitt samtal till min bästa vän Camilla, hon är på jobbet när jag ringer och jag säger min bebis är död..... Hennes svar vad säger du, min bebis är död.... Tystnad....

Eller samtalet hem till mina föräldrar, min röst håller inte när jag ringer dem.... De ända jag får ur mig är skrik av smärta och orden min bebis är död.... Och jag vill inte mer.... Mins mina föräldrar säger vi kommer upp till dig och Mats vi är hos er om 2-3 timmar beror på trafiken. Den tiden innan anhöriga kommer till oss känns som hundra år. Och de ända jag vill ha tröst av är mamma, Mats och mina föräldras hund Picasso så ute på förlossningens parkering i Jönköping står jag gråtandes och får tröst av den lurvigaste hund som finns. Men den kärlek han gav då betydde allt för mig. 

Jag viste då att de skulle bli tufft, vi skulle ju faktiskt bli föräldrar till ett barn, men de var ett barn vi inre fick ta med oss hem.

Två dagar efter Teas födsel försöker jag ut och gå lite i väntrummet på förlossningen, då får jag panik där sitter en höggravid kvinna med sin man och väntar på att få komma in. Ett problem, jag känner denna kvinnan vi läste till undreskötterska tillsammans här i Jönköping, mina kommentarer är väl inget en blivande mamma vill höra. Åååå va kul att du ska ha barn, hon bara ja verkligen, hon bara har du fått barn? Jag svarade något som var och är självklart för mig, ja en flicka fast hon är död, dog i magen liksom. Men jag hoppas de går bättre för dig. Men de va kul att ses. Den paniken hon gav mig i sin blick är något jag aldrig heller glömmer för jag gick sen och skämdes.

En idag skäms jag över de mötet.

Men tänk dig för innan du uttrycker dig till någon som mist ett barn....

/S

Idag gick Mats och jag en sväng på stan och köpte två nya nallar till vår busunge 

Så kär jag är i dem.

/S 

Hur ska man hantera detta? 

Hur lurar man huvudet?

På tal om något annat hade vi lite vänner på ur go mat igår med riktigt trevligt sällskap.

Och en av Mats vänner hade köpt en ur söt boddy till plutten som jag är kär i. 

Hur söt är de inte när en kille kommer med ett paket med en boddy i. Jag kan inte mer en säga hur glad jag blev av den.

Idag kom detta armbandet som jag beställde för skänka pengar till barncancerfonden föra månaden. Har så svårt att se barn må dåligt.

Igår kom de ett paket från lekmer med lite blandat till mig och plutten.

I måndags testade jag mina nya nagelak super nöjd, jajo kanske äger lite många lack men de så underbart att ha massa färger att måla i känner mig som vanliga Sofi när jag målar dem. De är de ända jag orkar bry mig om. Och vill de ska se bra ut. 

Jag blir ledsen så de finns ingen tröst jag saknar Tea som om de fattas något i mitt liv. Orolig över lillsyskonet i magen att de ska hända de något. De gör ont. 

Varför går min nya graviditet så sagts? 

Och alla andras super fort.

Är de för våran längtan är större? För vi vet att man kan förlora den bebisen i magen fortare en man kan tro?

För ett årsedan hade jag aldrig en tanke på de sättet att vi skulle förlora Tea i magen så sen/tidigt eller vad man vill kalla de. 

Denna gången vet jag vad som kan hända i en graviditet. 

Denna gång vet jag att de finns ingen genväg till något.

Och att en person som inte mist ett barn kan förstå fullt ut ens sorg smärta ångest panik.

Att vara gravid är inte lätt inte en dans på rosor. Men efter de som har hänt känns de som man håller på klätra bland klippor man blöder hela tiden till man nått i sitt mål? 

Fast når man sitt mål denna gång?

Hur många gånger har inte jag velat sova vakna upp i februari så finns vår bebis där redan.

Den tanken är där ungefär minst en gång om dagen.

Jag längtar så efter vår bebis, längtar att få tala om för den om Tea. Att jag äntligen får visa upp mitt barn som alla andra, köra min vagn jag valt, få puss och tala om för mitt barn hur mycket jag älskar de.

/S 

Trodde faktiskt inte man kunde både älska dig och din ängla storasyster lika mycket, att ett hjärta kunde slå så mycket för någon på detta sätt.

Jag viste man kunde älska den man lever med men två personer till som fångat ens hjärta.

Vi har börjat fundera på när du kommer till oss. Blir du en februari eller kommer du innan och i så fall när?

De så spännande att få se vem du kommer likna.

Kommer du få pappas helt underbara ögon?

Eller min kreativa sida.?

Allt är spännande fullt ut.

Vi längtar så himla mycket efter dig. 

Även jag börjar hoppas tro på de ska gå vägar denna gång. 

Att vår plutt nu ska få följa med oss hem. 

Spännande är det verkligen.

/S 

/ S

Du får fråga vad du vill. 

/ S 

Låt de två v gå fort låt resten av graviditeten gå fort längtar så efter vår bebis den smärtan sorgen längtan glädjen går inte att beskriva i ord.

Igår va de en tårarnas dag, eller de varit en tuff helg allmänt de känns i hela mitt hjärta att de varit jobbigt. Igår kväll var vi i våran lilla kyrka så läste de upp Teas namn tårarna bara rann då liksom när de prata om att den dödahafe tillfört så mycket glädje när den leet, men hon fick ju aldrig le. Fy de va jobbigt.

Där efter blev de våran lilla runda på kyrkogården vi tände ljus på tre ställen hos en gammal faster till svärmor sedan på minneslunden för Tea, hon fick även en speciall beställd blomma från min favorit butik från Helsingborg, stod en stund prata med henne. Sen gick vi till min sambos mormors grav prata med henne och tände ljus hos henne. I lördags var vi hos min farmor och farfar, på något sätt känns de bra att veta Tea är hos två av de bästa jag haft i mitt liv och två av de bästa min sambo haft i sitt liv. Bättre människor kan inte passa henne åt oss. 

Sen tände jag ett elektriskt ljus för alla ängla barn på svenska kyrkans hemsida.

Och blomma och ljus hos Tea....

Samtidigt som man sörjer henne längtar jag ihjäl efter lillsyskonet som ligger i magen. 

Inser om 95 dagar är vi föräldrar igen. Ska vi då äntligen bli mamma och pappa på riktigt?  Ser så mycket framemot att få hålla om mitt barn. Få säga till det hur mycket jag älskar de. Få berätta att den har en underbar storasyster som är hos änglarna.  

Inser med om 3 veckor är de första advent.

Jag har paket som ska handlas till julafton har en del att fixa till de. 

Vet knappt vad jag ska ge till alla.?!?

Vad ska man ge sina syskon? 

Vad ska man ge sina föräldrar? 

Vad ska man ge sin sambo? 

Visa vet jag vad jag ska köpa men visa vet jag inte för 5 öre vad jag ska ge. 

Vad önskar jag själv? 

Detta år är nog första på många år jag inte vet vad jag önskar mig. Och de jag önskar mig får jag i Februari de andra kommer jag aldrig att kunna få.

Att mina två barn få finnas hos mig och jag får pussa och kram om de.  Något som jag antingen får vänta på eller helt enkelt lära mig med att de aldrig blir så.

Vad kan man önska sig? 

Jag behöver verkligen lite tips på vad jag önskar mig. Jag älskar paket men i år vet jag inte vad jag vill ha i dem.

Hur ska ni fira jul?

Varit år är det den stora frågan hos oss hur ska vi fira jul?  

Sambons familj vill vi är hos dem min familj vill vi är hos dem. Och ibland känner jag bara för vara hemma. I år har vi bestämt oss för va en stund hos svärföräldrarna och sen va hemma och njuta tillsammans.  

Känner jag tycker de minst lika mysigt att bara ta de lugnt och få va tillsammans en att måste stressa och vara överallt. 

Sen hur många ska man ge paket till? 

Ska man ge till hela släkten? 

Jag själv har en jätte liten släkt den består av mina föräldrar och mina två systrar.

Medans min sambo har en stor släkt igenförelse med mig. Sina föräldrar sin bror. Mobro med fru. Deras två barn och respektive och sedan har de två barn var. 

När sätter man gränsen med att köpa paket tilö alla.

Måste man ge till alla dem?

Och i så fall hur mycket ska man ge till varje människa?  

Vad är lagom? 

Dessa frågor pratar vi alltid om men kommer aldrig fram till något. 

Nu ber jag om tips och hjälp av er alla som läser.  Hur gör ni?

/S