Räker de inte änglarna har räddat mig från två stora olyckor nu?
En 2007-03-24

Och nu den 2012-04-23 Då de fixa min mage!

Ärligt talat jag vet inte vad tanken är med mig längre. Folk blir sura när jag inte orkar när jag inte kämpar längre. Det är när jag inte ger dem det söker? För jag vet inte vad jag ska ge längre eller vad jag ska göra längre. Känner mig liksom inte glad för nått. Spelar ju ingen roll om jag gör saker jag verkligen har älskat att göra eller brukar må bra av. Denna gången funkar inte nått! När ska de människorna jag ofrat för inse att inte ens jag orkar vara hel. När ska de förstå hur det känns som ett helvte att få kämpa med sina egna problem plus få hjälpa dem? På liksom en månad förlora manen i sitt liv in se det själv att de kommer inte bli han och jag. Göra två jävla oprationer i magen gör inte så du känner dig allt för lycklig. För du vill bara umgås med dem du tycker om. Men inte så lätt umgås med dem när de inte vill förstå eller vill se hur man verkligen mår! Men det är väl så livet är väl så livet funkar att när man väl behöver människorna om kring sig så finns dem inte där för då mår man ju dåligt. Och detta är första gången jag har försökt få hjälp försökt få tag i människor. Annars brukar jag skita i dem helt och låsa själv som inget har hänt!/S