Rädsla....

publicerat i Allmänt;
Förlossning när kommer den nya bebisen...
Ska vi få en levande bebis nu? 
Eller hur blir de...

Mina tankar går runt... Orkar man med de en gång till?
Vill tiden ska gå fort denna smärta ångest är tuff just nu...

Snart har vi passerat en vecka till. Då är vi en vecka närmre...

På torsdag går jag in i 31 (30+0) de är å rätt håll men funderingarna finns där hela tiden. 

Mitt hjärta är delat inser jag saknar min Tea mer en någonsin nu...
Lika mycket längtar jag efter denna bebisen...

Nu är snart november över och in i december....
Men tankarna snurrar jag kan inte tänka klart längre...
Jag lägger många timmar på bara orkar med dagen....

Jag undrar många gånger om folk förstår ens smärta, ens saknad...

Helt ärligt tror jag inte det... Så dumma idiotiska saker folk säger de sårar en...

Mins när jag precis berättat för alla att Tea hade dött, då kom kommentarerna 

- de va inte meningen nu att du skulle få en bebis

- på de igen, bara att glömma de.

- åååå du jag delar samma känsla för jag fick missfall i v 5.

- de ju sånt som händer. Ni får försöka igen ju...

Ärligt talat hur tror ni de känns att få höra dessa saker när du precis förlorat ett barn.
Du står inför att begrava ditt barn...
De ej roliga. Saker att höra.

Eller nu när man är gravid.

- de va ju tur de blev gravid så snabbt igen.
-släpp de gammal du ska ju få en ny bebis nu ju.
- du måste se positivt och inte negativt i denna graviditet ...

Jag är super lycklig för vara gravid igen... Men min oro är större en de som aldrig mist ett barn...
Jag går med ständig panik att inte få hem denna bebis heller att ska behöva besöka kyrkogården för två barn..

När till och med läkare psykologer säger till mig de spelar ingen roll hur många gånger vi säger till dig att denna gången går de bra. För din känsla kan ingen styra just nu inte ens du själv för en du fått de bevistat att de blir så som de säger.

Sen får man tycka jag är hur konstig som helst de skiter jag i men de hur jag känner mår och hur mina rädslor är... Inte era så länge man inte varit med om samma sak kan man aldrig sätta sig in hur de känns.




/S 

Kommentera inlägget här :