Ja livet är så upp och ner så jag kan ge upp många gånger just nu. Så läss på folks tankar åsikter om min nya graviditet mina tankar om hur man mår i detta. Hade jag kunnat hade jag spolat tiden för slippa smärtan saknaden ilskan sorgen jag har innom mig. Än får man kämpa tjata sig till allt. De lyssnar inte helt på en. Samtidigt är jag rädd för mista detta barn med att inte få hem denna bebis heller att behöva gå igenom en så helvetes förlossning till och komma ut där utan något. Veckorna rusar fram om 10 jävla veckor är jag i den veckan min flicka slets från mig den dagen jag fick se henne och sen aldrig få hålla henne igen aldrig. Jag fick inte se henne le skratta lära sig saker inget de ända jag fick se va hennes fina lilla kropp hennes underbara händer. De skriker i mig att jag aldrig får njuta av mitt barn mer vill jag henne något måste jag till en kyrkogård. Vem förstår den saknaden den längtan efter henne. Denna bebis som växer i en går jag med gråten stressen i halsen att mista med. De så lätt för folk att säga tänk inte på de.Hur fan ska jag inte tänka på de?De inte ni som inte fick med er barn hem.De var inte ni som skulle planera ditt barnsbegraving samma vecka du själv fyller år. Denna gång är den nya bebisen beräknad till Teas födelsedag den 5/2 bara de ger en tankar. Jag vill ju Tea ska bli storasyster. Men att vara mamma just nu är inte lätt. Vårt liv är inte som vi velat drömt om. Annars vi varit med om tillräckligt 2014jag vet att sambon inte orkar mer bakslag eller fler sjukdomar hos mig.Liksom jag orkar inte mer visa dagar orkar jag inte hålla ihpp gå upp ur sängen. Nä att vara Sofi är inte så skoj. Den starka själv säkra Sofi jag var för ett årsen hon finns inte kvar.Idag är jag skör ledsen svårt att bli glad, glädjas åt saker längta efter något eller ens vilja hitta på något. Ni som trott jag mått så bra ni har fel /S
/S