När inte ens sambon orkar trösta mig längre .
Tårarna känns lika jobbiga som för 6 månaders sedan då vi fick beskedet Tea var död...
Lika ont gör de i mitt hjärta. Kan fan inte glömma henne..
Orkar inte spela glad längre något jag inte känner mig...
Smärtan gör ondare för varje dag....
Tårarna blir fler och fler jag orkar inte hålla ihop inte någon stans...
De så lätt att säga gå vidare allt på miner mig om henne just nu all smärta gör tio gånger ondare saknaden är värre nu en någonsin...
De super kul vara gravid igen men oj vad de väcker känslor i mig saknaden efter något jag fick men inte ha kvar. Rädslan att mista detta barn med är i v 12+4 nu men varje dag är jag rädd varje sekund minut tänker jag på att får jag någonsin ett levande barn?
Hur hanterar man rädslan?
Hur får man livet att funka.
Jag vet ärligt talat inte just nu för jag orkar inte hålla ihop jag vill lägga mig ner vakna upp när de nya barnet är fött.
Smärtan i mitt hjärta är hemskt...
Vem förstår vem vill förstå att lika kul de är lika jobbigt som en plåga är de hus mig....
/S