Jag börjar känna bebisen mer och mer.
Och jag njuter denna gång.
När jag vänta Tea hade jag svårt att förstå att man skulle njuta svårt att förstå varför.
Men idag förstår jag för även om man går långt i sin graviditet kan bebisen försvinna för dig att du bara har en grav att gå till ingen bebis att mysa med.
Nu har jag gått halva tiden.
De alltid ett mål alltid lite skönt.
Även om det är tufft så försöker jag varje dag se framåt
Försöker känna att de ska gå bra.
För dämpa ångest panik så måste jag se framåt kolla barnkläder och barn saker.
Läkare och psykologer säger att de hjälper ångesten så de gör jag.
Jag har inte lika många panik attacker inte lika många konstiga tankar vad som ska hända.
Jag kan sakta men säkert tänka att de blir en bebis.
Jag vill så gärna få hem denna bebis och inte ha en grav att gå till.
Jag älskar detta lika mycket som min ängla dotter Tea och min sambo.
Slänger upp lite kläder jag hitta på lager 157 som jag skulle vilja ha.
Ja livet är konstigt i bland.
/S