La går dagen på sjukhuset de kan inte ta reda på vad som är med min mage de kan inte göra några undersökningar då jag är gravid...
Kan säga jag brukar inte klaga på smärta i magen men detta gör så jävla ont... Kan inte ta nästan några smärtstillande då jag inte tål morfin ovh blir sjuk av de. Vi ska prova en medicin men den får jag inte ta mer en när de krisar.
Vi kollade bebisen med igår... Nu väger den 1800g och jag har fått tillbaka vatten i magen så de skönt en lättnad.
Nästa vecka bor vi mer eller mindre på sjukhuset för att vi ska göra undersökningar.
Varje gång vi åker in vet vi om att de kan säga vi måste ta ut bebisen och med detta går vi mer eller mindre runt och vet vi kan bli föräldrar när som helst, vi kan inte direkt åka iväg på längre saker eller åka till min familj då vi måste vara nära sjukhuset som har hand om oss. De många faktorer som gör att de är så här, att jag har en liten bebis i magen, att jag har varit sjuk och nu lider av kraftiga smärtor i magen och våran historia med Tea att vi förlorade henne.
Vi har ett prov nästa vecka jag ska. Lämna och jag hoppas över mitt hjärta de bättre då de varit dåligt länge men med hjälp av medicin höjning hoppas vi på under...
Som sagt, den som säger jag inte glad över min graviditet kan ta de stoppa upp någon stans. Men de inte lätt att vara glad alltid när man får många bakslag och måste kämpa ändå.
Men vi kämpar även om det är tufft.
Nu ska vi fixa så de färdigt till Alice när hon kommer med allt här hemma.
/S