Blir så arg på mig själv för ja bryr mig men de va verkligen två killar ja brydde mig om... Och jag förstår verkligen inte... De väl meningen ja inte ska förstår visa saker händer bara ändå... sen har vi denna magen cronisk smärta fy Fan säger jag så läss på få ont i ärret när ja äter tycker livet är jobbigt... ont där när man inte får behålla maten... har fått börja med vätskeersättning igen....som att börja på ruta ett igen... kan de inte bara bli bra??? Andas... De blir bra ska du se tänk så långt du kommit redan... de ord vi säger på praktiken som går runt i ens huvud. Men denna resa är Skit att göra själv... kan jag säga... Att stöta sig själv hela tiden tar på krafterna folk som inte förstår att detta tar på mitt psyke. Ja jag går pratar av mig varje vecka med en jätte bra psykolog utan henne hade ja inte varit där ja är nu... Men folk i ens närhet som inte förstår ja har svårt att acceptera mig själv... just nu anser jag mig inte fin över huvudtaget känner mig hur stor som helst .... visa dagar känner ja mig större en ja någon sin varit... men förstår ni detta??? Hur man inte själv ser man går ner när alla andra ser de... Vist kläder vågen visar de men speglen säger något annat den säger att allt väller allt ser lika stort ut i andra kläder... Försöker se de försöker tycka om mig själ. men så Jävla svårt vem vill se en kvinna där allt hänger en kvinna med ärr på magen en som har svårt att se sig själv i spelen just nu...../s