sofisresa

Oj nu va de mycket länge sedan jag blogga. Det finns tusen anledningar en är att jag verkligen inte har orkat. Jag har helt enkelt inte mått bra. Tusen saker har hänt och gjort att jag trilla ditt ordentligt denna gången. Jag blev slut körd och orkade inte komma upp igen. Men nu sakta men säkert håller jag på att komma tillbaka. Inte ens mitt liv är perfekt många gånger undrar man hur de känns att ha ett perfekt liv?!? Men enligt talat tror jag inte att någon kan svara på de. Tror vi alla har små problem vi brottas med då och då. En sak är jag säker på. Jag har en helt underbar sambo som jag verkligen älskar och avgudar. Tillsammans är vi starka de nått jag går runt och tänker ofta på. Vänner ja de kan man undra vem fan de är till en. De är få jag verkligen kallar mina vänner som jag kan lita på och räkna med. Inser de finns folk man ska radera ut ur ens liv som inte till för en ett piss. Detta in lägg skulle lätt kunna bli hur långt som helst mycket har hänt och mycket mer en jag orkar skriva om. Vill du veta så frågar jag och besvarar alla frågorna. Sedan en sak fy fan vad jag är less på folk som pratar skit om de jag jobbar med eller ens de operationer jag genom gått. Ingen kan verkligen förstå hur de känns att kämpa med de jag kämpar med.... Ni alla borde bara sluta upp och lägga sig i och ha för mycket åsikter om alla. Vi alla är unika och speciella de nått jag tänker på och har med mig i mitt hjärta alltid inte bara för mitt yrke men de har faktiskt en del i mitt liv. Mina vänner min sambo är sjukt unika och tillför så mycket i mitt liv som gör mig så lycklig och hel. Så är de och jag hoppas de kommer förbli så här för alltid.../S