sofisresa

Just nu är jag själv inne i sådan tänk där man tänker vad är meningen ?? Vill inte Mats eller att någon ska veta ja känner så här. Men på nått sätt är de lättare och skriva av sig. Jag är hur lycklig som helst så de inte de utan mer. Är de så här de ska kännas när man är halv frisk?? Vågar man hoppas på de vänt nu eller ska jag åka på fler bakslag?? Man ska inte tänka så jag vet man ska vara glad för de man har jag vet de. Men imorgon är de ett årsen helvetet började då mitt liv vändes upp och ner både positivt och negativet. De svårt att få folk förstå hur man känner hur tre op på 9 månader tar på ens huvud humör glädje ja allt. Man blir själv rädd för mista allt i sitt liv man går runt med tankarna imorgon kanske jag inte har detta längre. Någon som aldrig läkarna har satt kniven i kan ha svårt att förstå vad jag menar. Att få leva med fantomen smärtor må illa inte kunna äta saker dricka saker för du blir sjukt dålig tar på en. Och nä man vill inte alltid gnälla man vill låssas som inget har hänt men nix så är de inte på långa vägar. På detta året har jag lärt mig livet kan snabbt vara på väg och försvinna för en snabbare en ni kan tro. Säger en människa att den har ont då har den de. Och man måste lyssna på sin egna kropp för man orkar inte allt själv man måste få hjälp och stöd av folk.../ S