Om 10 dagar skulle jag blivit mamma...
I stället kommer jag börja jobba om 17 dagar...
Nu på två månader har jag förståt vem som är mina vänner?
Vem som bryr sig på riktigt och inte bara vill gotta sig i mitt tragiska liv...
En sak kan jag säga till alla... Hur orättvist jag anser livet är så älskar jag mitt liv mig själv och den underbara människa jag lever med....
Jag gör de som faller mig in och gör de som får mig stark.
Har bestämt mig för att detta liksom inget annat ska ta knäcken på mig. Försöka få de till något positivt. Och de ska jag och gubben verkligen lyckas med...
Tillsammans är vi starka tillsammans får vi livet att bli bra...
Har till och med bestämt mig för skita i de 2kg jag har kvar sen graviditeten jag älskar hur jag ser ut...
Och de huvudsaken....
De känns spännande kul och läskigt att inte veta hur livet blir när man ska börja jobba igen...
Jag ska klara detta har jag bestämt mig för....
/S