Igår var begravningen för min och min sambos dotter. De svider i mitt hjärta tårarna är på väg hela tiden och jag anser livet inte är rättvist... Åååå mitt hjärta jag vill inte folk ska tycka synd om mig men jag vill folk ska veta om min smärta och min saknad... Att mista ett barn gör ont de svider och de finns inga förklaringar på hur man mår. Skulle man vara glad en dag får man ångest för man är glad i sorgen. Är man bara ledsen får man ångest för de. Hitta tillbaka till vardagen känns svårt och jobbigt. När man ena dagen bara tycker de pina att bara slänga soporna eller bara få ett samtal från en vän kan vara ett helvete. Jag vet inte vad jag ska säga eller bete mig... Livet känns rätt upp och ner. Livet känns tungt... Man måste andas för inte drunkna i min egna sorg.... /S