De så jävla lätt för människor att säga på de igen, de va inte menat denna gången, tänk inte på de. Du glömmer de snart. Då ska jag redo göra en sak för er alla.Jag lik som alla som får ett levande barn, har kännt de sparka fått gå igenom en förlossning, hållt mitt barn haft de sovit hos mig första natten. Du glömmer aldrig du väntade ett barn i 28 veckor och 4 dagar. Jag kan fortfarande tänka de är en dröm att de inte är sant att Tea inte finns här.Jag tänker inte klaga, men må illa är jobbigt att kräkas tar på all energi, gå runt med en klump i magen av att säga ditt barn är dött är något sjukt jobbigt. Jag är nu gravid i v 11, och oron att uppleva samma sak med detta barn som med Tea finns där hela tiden. De är inte på de igen de mycket faser och tankar man måste gå igenom igen. Undersökningar som ska göras, jag tänker varje dag på min flicka varje dag ligger de som ett tryck att förlora ett barn till. Men vem förstår ens oro att de jobbigt. Vågar man säga något Nä./s