Jävla ångest, jävla tankar. Är så rädd att förlora min bebis för vi börjar närma oss med stora steg den dagen den veckan jag var i när Tea dog. De gör så ont i mig att jag inte vet hur jag ska hantera de på nätterna mitt hjärta skriker av smärta sorg. Men samtidigt längtar jag så mycket efter plutten. De går inte att förklara hur de känns hur jävla ont de gör i hjärtat på mig.
Hur ska man hantera detta?
Hur lurar man huvudet?
På tal om något annat hade vi lite vänner på ur go mat igår med riktigt trevligt sällskap.
Och en av Mats vänner hade köpt en ur söt boddy till plutten som jag är kär i.
Hur söt är de inte när en kille kommer med ett paket med en boddy i. Jag kan inte mer en säga hur glad jag blev av den.
/S
