Tankar hår runt hjärtat mitt svider hjärnan spökar och tårar rinner och ingen direkt tröst finns. Saknar min Tea så otroligt mycket. Fattar inte hon varit ifrån mig i 8 månader nu.
Ju mer plutten växer och rör sig ju mer saknar jag henne.
För att se framåt har vi köpt en ny vagn till plutten något vi aldrig gjorde till Tea. Föra gången vill jag ha en Emmaljunga super nitro.
Denna gång en brio go
Just denna färg kombo. Längtar tills vi får bebisen i den.
Köpt lite små saker till den.
Men gör så jävla ont i mig när folk kritiserar min graviditet, de drar ner mig till helvetet och jag kommer ju aldrig på fötterna då inget duger.
För de gör ont i så många att vi väntar barn.
De gör ont i mig att inte få vara lycklig, de gör ont i mig att inte få visa världen att vi ska få en ny bebis.
Vem förstår hur de känns att behöva begrava sitt barn att aldrig få hålla den bebisen igen.
Känna den saknaden.
De fan inget kul att åka till kyrkogården varje gång du vill prata med ditt barn.
Men vem förstår smärtan längtan efter den man fått och den man ska få, varje dag är jag livrädd för förlora ett barn till att behöva begrava en bebis till.
Hade jag inte haft min älskade M så hade jag gått under helt, även om jag inte är stark för fem öre.
Inte nog med sorgen bråkar har jag en mage som inte funkar som gör jävligt ont varje dag, och jag börjar tro jag har massa ärr bildning på tarmarna efter alla gamla op. När kroppen inte funkar kommer mina tårar mer.
Vill va frisk vill vara glad och kunna njuta helt att jag är gravid...
/S